Tarzan kom till mig som en liten hippie för ungefär ett år sedan. Glad, full av kärlek och en päls bestående av dreadlocks.
Han var då 7 månader och en Petit Basset Griffon Vendéen med mycket ullig päls.

Jag hade nyligen haft lilla Zira, 4 mån, på besök och hennes päls var redan sträv, hård och blank. Hennes päls var allt som Tarzans inte var…

För att överhuvudtaget kunna trimma honom så fick jag börja reda ut tovor och kamma bort ull. När man trimmar en hund så bygger det på att pälsen är mogen att lossna och på en del hundar med ullig päls så sitter den segt vilket gör arbetet svårare. Man kan likna ullen i pälsen vid mossa i gräsmattan. Den mjuka ullen förhindrar de hårda täckhåren att växa och låter man det bara vara så blir pälsen inte bättre.

 Vid sitt andra besök hade vi fått bort en del ull men mycket var kvar och hade återigen bildat nästan klistriga tovor i hela pälsen. Vi kämpade på och som tur är har Tarzan stort tålamod.

Ett tag trodde jag att vi aldrig skulle få bukt med ullen men våren kom och den började lossna aningens lite bättre. Sen gick sommaren väldigt fort och vi sågs igen i augusti.

Tarzan var fortfarande ganska ullig men nu började pälsen mogna ordentligt så med regelbundna besök under hösten började jag plocka ner pälsen helt och hållet bit för bit. Han har insett att det inte händer något spännande i hos mig så han sover större delen av tiden jag trimmar och borstar.

 På bilden ovanför ser ni Tarzans bakdel. Det är inte många färgade, hårda täckhår i den grå ullen. Svansen har varit ganska bra hela tiden och man ser skillnaden hur mörk den är.

Igår var Tarzan här igen och nu börjar han se ut som den stiliga killen han är. Hans färgade fläckar är mörka och den vita pälsen är blank. Det har varit väldigt roligt att få anta den här utmaningen att bygga upp en mer funktionell och snygg päls som kommer skydda honom bättre i skogen när han flyger fram efter rådjuren.